Idag är det exakt 40 år sedan min första faraohund, Ch Antefa’s Elodeah, föddes, 1985. Då som liten 10-åring, visste man inte hur många kullar och faraohundar som skulle följa på henne. Hon hette på E, så “Trixan” var bara ut Antefa’s 5e kull, men född hos en fodervärd, Bengt Karlsson, som tyvärr inte finns med oss längre. Trixi var hans favorit som han nog blev lite ledsen när jag köpte, då han hoppades att hon skulle bli kvar, fick jag veta sen. Bengt och hans mamma var så gulliga och tog hand om kullen, de bodde i Huddinge dit vi åkte långt, hela dagen i en liten Citroen, ända från Lysekil. Minns såväl hur varmt det var, och hur underliga jag tyckte faraohundarna såg ut, då jag aldrig sett någon i verkligheten, när Annica väl dök upp med tre stycken, då vi var strandade vid Huddinge sjukhus och inte hittade i Stockholm, som vanligt på den tiden, (och stundtals fortfarande, eefter 17 år boendes här nu) utan gps eller andra hjälpmedel för handikappade Göteborgare, som mamma och mig. Trixis födelsedag är den enda jag lätt kommer ihåg varje år.
